Tagged: sojamjölk

Vill du vara med och testa sojamjölksmaskiner?

Vill du vara med och testa olika sojamjölksmaskiner? Jag och en vän tänkte samla ihop personer som har sojamjölksmaskiner och testa hur stor skillnad det egentligen är mellan olika modeller. Dels för att det är en kul grej, men också bra när en ska tipsa andra om vilken sojamjölksmaskin de borde köpa. Tanken är också att ha med testet i ett fanzine om sojamjölk som vi arbetar med.

Tycker du att det här låter intressant så hör av dig till mig (fermenteringsfixeringen@gmail.com) eller anmäl dig till eventet på facebook.

Plats, tid och form för träffen bestäms när vi har hittat några intresserade. Jag bor i Göteborg och Todd bor i Malmö så förslagsvis kan träffen hållas i någon av dessa städer.

Sprid gärna till personer du tror kan vara intresserade!

Vegansk mjölkkefir

Äntligen har jag gjort ett lyckat försök med att göra mjölkkefir genom att använda mina kefirgryn! Tipset hittade jag på Dom’s Kefir site, där det att går att få veta det mesta om kefir och vad en kan använda det till. Knepet är att inte använda grynen direkt i mjölken. Istället använder en lite av den färdiga vattenkefiren. Jag gjorde två versioner av mjölk i mitt första experiment. I båda hade jag samma mängd soja som jag brukar använda till mjölk, i den ena tillsatte jag 1 dl råris och i den andra 1/2 dl havregryn. Risprotein kan eventuellt fungera som laktos för kefirgrynen och därför valde jag att testa med det, även om jag inte använde mig av grynen i mjölken. Havre gör mjölken lite tjockare och krämigare, så jag hoppades att även det kunde ge en tjock kefir.  Båda två blev bra men den med ris blev aningen tjockare.

Vegansk mjölkkefir

  • 1 liter vatten
  • 1 dl socker
  • 2 msk kefirgryn
  • 1 liter växtmjölk
  • 1 dl färdig vattenkefir

Koka vattnet och rör ner sockret så att det löser sig. Låt kallna till rumstemperatur. Häll vattnet i en burk på ca 2 liter. Lägg i grynen och stäng locket. Låt stå framme i rumstemperatur i ett dygn. Filtrera vätskan genom en sil. Spara grynen till nästa omgång, vill du inte göra ny vattenkefir direkt kan du förvara dem i en burk med vatten och socker i kylen. Spara vattenkefiren i en burk.

Gör växtmjölk av t ex 100 g (torra) sojabönor som lagts i blöt över natten, 1 dl råris och 1 msk socker. Häll upp mjölken i tillbringare eller en burk. Låt svalna till 30°. Häll i 1 dl av vattenkefiren och rör om så att allt blandas väl. Låt mjölken stå i rumstemperatur i 12-24 timmar. Smaka på den då och då för att avgöra när den är klar. När den smakar tillräckligt syrligt så ställ den i kylen. Ät!

Här finns en bra maillista där en kan efterlysa gryn och få hjälp och råd om en undrar nått om kefir. Det går också att beställa gryn här och här.

Soyghurt – Sojayoghurt

Att göra egen yoghurt av sojamjölk blir både godare och billigare än att köpa i affären tycker jag. Jag vill ha riktigt syrlig och osötad yoghurt och enda sättet att få det är att göra den själv. Jag har inte lyckats få till någon bra soyghurt av hemgjord mjölk än. Jag har finkammat internet efter tips, men inget av de jag testat har jag blivit nöjd med. Så för tillfället köper vi mjölk för att göra soyghurt.

För att bakteriekulturen ska växa ska helst mjölken hållas runt 40°. Det finns ett antal knep för att ordna det. Efter att ha testat att låta den stå i ugnen med lampan på (som med tempehn), förvara i termos eller ställa ovanpå kylskåpet, var jag ändå inte nöjd och köpte tillslut en yoghurtmaskin. Vi har ganska kallt hemma under vintern så det har nog en del med det att göra. Har en inte det och dessutom ett skåp ovanför kylen tror jag att det gör att just det sättet kan funka bättre. Nu hittade jag en yoghurtmaskin för ca 200 kr på samma ställe som vi köpte vår sojamjölksmaskin, så det kändes värt det. (Om någon som bor i Göteborg är sugen på en yoghurtmaskin har det funnits en på Stadsmissionen i alelyckan ett tag, slå till!).

Kulturen kan du ta från tex alpro eller carlshamns naturella soyghurt. Jag brukar frysa soyghurt i en isbitsform och sen förvara dem i en påse i frysen. När det är dags att göra yoghurt tar jag bara fram en ”isbit” och låter den smälta i mjölken. Det går även att köpa kultur från Dansk Hjemmeproduktion, alla deras frystorkade kulturer (yoghurt, gräddfil och kefir) är fria från mjölk. Gör du yoghurt ofta går det också bra att bara spara lite av den färdiga yoghurten för att starta nästa sats med.

Soyghurt

Om du inte har en yoghurtmaskin värm mjölken till drygt 40°.  Använd en mattermometer för att hålla koll på temperaturen. Har du en yoghurtmaskin behöver inte mjölken värmas, det sköter maskinen. Vispa ner kulturen och se till att allt blandas ordenligt. Låt mjölken stå varmt (runt 40°) i ca 12 timmar. Smaka och se om du är nöjd med syrligheten. Vill du ha en syrligare soyghurt låt den stå i några timmar till, är du nöjd så flytta den till kylskåpet och låt den gärna stå i 12 timmar innan du äter den. Jag brukar låta yoghurten stå varmt i ungefär ett dygn. Men när du återanvänt yoghurt för att starta nästa sats kan det gå fortare, så håll koll. Tillbringare med lock är smidiga att förvara soyghurt i och är enkla att diska. Gör du inte soyghurt i en yoghurtmaskin kan du blanda allt direkt i tillbringaren och sen ställa den varmt.

Tempeh av okara

Okara är den massa som blir över när en gör sojamjölk. Och när en gör sin egen sojamjölk inser en rätt snart att en måste hitta användningsområden för okara om den inte bara ska hamna i komposten. Och att kasta en massa mat känns ju aldrig bra. Tempeh görs vanligtvis av sojabönor och är en fermenterad produkt där mögel (Rhizopus oryzae eller Rhizopus oligosporus) gör att sojabönorna hålls ihop och kan forma större ”kakor”.

Jag har testat lite olika recept med okara, och att göra tempeh av den tycker jag nog är det absolut bästa. Att använda något som skulle kunna ses som en restprodukt och förvandla till något lyxigt är kul, och det känns verkligen värt att lägga ner lite extra tid. Okara-tempeh blir lite annorlunda i konsistens från tempeh gjord av hela bönor. Jag tycker okara-tempeh påminner lite om Veggos ”istället för kyckling”, iaf när en använder den i grytor.

Det viktigaste att tänka på är att se till att torka okaran ordentligt. Är den för blöt blir det inte alls bra. Tempehn håller inte ihop eftersom det inte finns nån luft i ”kakan” och själva möglet växer inte alls lika bra. Ett av de första blogginläggen jag hittade om okara-tempeh handlade just om personens besvikelse över hur misslyckad den blev. Men efter att ha gjort några försök håller jag inte alls med om det, det hänger som sagt bara på att se till att få bort tillräckligt mycket fukt. Och lyckas en med det blir det skitbra tempeh, och dessutom nästan gratis!


Okara-tempeh

  • Okara från ca 6 liter sojamjölk
  • 2 msk vinäger
  • 1 tsk tempehsporer (finns här, här eller här.)

Torka först okaran. Det gör en tex i ugnen på 150°. Bred ut okaran i ett jämt lager på en plåt och rör om då och då under torkningen. Hur länge den måste torkas beror på hur blöt okaran är från början, tänk gärna på att krama ur den i tex en silduk redan när du gör mjölk för att minska torktiden. När okaran blir smulig i konsistens och känns luftig är den klar. Känner du dig osäker, torka lite till! Det går nästan inte att få den för torr.

När okaran är torr låt den svalna och flytta sedan över i en ren skål och blanda med vinäger. Rör sedan ihop med tempehsporerna. När massan är ordentligt blandad packa den i ziplockpåsar som sen perforeras med hål på båda sidorna, använd tex ett grillspett till att sticka hål med.

Nu behöver sporerna värme för att börja utveckla det mögel som håller ihop tempehn. Runt 32° är en bra temperatur att sträva efter. Jag brukar lägga dem i ugnen som jag värmt något men stängt av, och låter sen bara lampa vara på. För att kontrollera temperaturen kan en använda en mattermometer.

Efter ca 12-20 timmar syns en matta av vitt mögel som börjar täcka okaran och tempehn börjar att generera sin egen värme. Flytta ut påsarna från ugnen för att fortsätta hålla temperaturen runt 30°. När du kan se att svarta fläckar börjar synas på tempehn är den klar och kan tillagas eller förvaras i kylskåp eller frys för att använda senare.

Okara innan torkning

Okara innan torkning

Torkad okara

Torkad okara

Okara blandad med vinäger och sporer, packad i ziplockpåse

Okara blandad med vinäger och sporer, packad i ziplockpåse

Okara-tempeh

Okara-tempeh

Marinerad okara-tempeh

Marinerad okara-tempeh

Sojamjölksmaskin

Jag har länge drömt om en sojamjölksmaskin men kände mig tveksam till om det skulle vara värt att investera i. Jag hade hört mycket om att de är jobbiga att diska och att de flesta snabbt tröttnar och slutar använda dem, och att mjölken inte blir så god. Men när jag upptäckte att det gick att köpa mycket billigare genom aliexpress än från någon leverantör i Europa fick jag med resten av kollektivet på idén, och numera gör vi nästan all sojamjölk själva. Visst tar det en liten stund och det kräver en del förberedelser då och då för att göra det smidigt. Men för den lilla arbetsinsatsen får vi ekolologisk sojamjölk för 2 kr litern! Och dubblar en sojamängden i mjölken funkar det utmärkt att göra kefir av den, vilket gör att istället för att köpa soyghurt för ett helt galet literpris har vi ett utmärkt substitut för 4 kr litern. Jag lyckas däremot inte få till yoghurt som tjocknar av hemgjord mjölk, trots försök med flera olika recept. Så kan någon knepet, dela gärna med dig. Det går dessutom att variera smak och recept på mjölken i det oändliga, då en kan använda annat än soja också.

Vi köpte alltså vår maskin här. Gör bara en sökning på soy milk maker, och gå sen igenom dilemmat över vilken maskin du ska välja. Vi valde en Joyoung (JYD-C13S610) som låg i någon slags mellanprisklass.  Den påminner väldigt mycket om en SoyQuick, som är en vanlig maskin i Europa och Amerika, så jag tror att mjölken blir minst lika bra. Joyoung ska även vara den största tillverkaren av sojamjölksmaskiner, och jag antar att det betyder att de har utvecklat bra maskiner. Den har inget filter i själva maskinen vilket gör den lätt att diska. När mjölken är klar filtrerar en den genom en sil som följer med, eller silduk om en vill kunna pressa ut så mycket som möjligt från okaran. Priset med frakt och allt landade under 1000 kr, vilket är nästan hälften av vad det skulle kosta att köpa en SoyQuick. Eftersom Kina har samma spänning i eluttagen som vi kunde vi bara byta ut sladden som följde med mot en sladd som tidigare varit till en dator. Och vips passade den i våra uttag, utan att behöva nån adapter eller annan krånglig lösning.

Maskinen fungerar ungefär så här:

Vi brukar blötlägga något kilo bönor åt gången och fryser sen in dem, på så sätt blir det snabbt och smidigt när en vill göra mjölk. Och en behöver inte ha tänkt på att förbereda varje gång. Gamla smörpaket har en perfekt storlek för att dosera bönorna, och en kan spara in på plastpåsar genom att spara dem och använda för att frysa in bönor i!

I början kände jag av en ganska stark bönsmak och testade knep som att skala bönorna, micra dem en stund och att snabbt hälla dem i kokande vatten innan blötläggning. Det gjorde en viss skillnad för smaken, men nu har jag vant mig och störs inte alls av att det smakar lite böna. Jag tror att det varierar lite mellan olika sorter en köper också. Vi köper numera våra sojabönor från Goodstore, och jag tycker de ger väldigt lite bismak.

Recept på några olika varianter av sojamjölk går att hitta tex här och här.